Start Kurser Gitarrackord Gitarrl�tar Verktyg Annat
bästa casino spelet att vinna på

Klicka på länkarna i innehållsförteckningen om du vill komma direkt till rubriken. För att komma tillbaka till innehållsförteckningen klickar du bara på en rubrik i uppsatsen.

Vad är egentligen musik och hur påverkar den oss?


Innehållsförteckning:
1. Inledning
2. Musik, vad är det?
2.1. Puls, rytm, ton och arkitektur
2.2. Skalor
2.2.1. Kromatiska skalan
2.2.2. Kyrkotonarterna
2.2.3. Dur, moll och penta
3. Hur påverkar musik oss?
3.1 Fysisk påverkan
3.1.1. Hjärnan
3.1.2. Vår inre syn
3.1.3. Andra reaktioner – från dur till moll
3.2. Musikens medicinska verkan
Förklaringar
Sammanfattning

Källförteckning

[an error occurred while processing this directive]

1. Inledning

Vad är egentligen musik och hur påverkar den oss? Denna fråga har vi alla säkerligen någon gång ställt oss, men varken kunnat eller orkat besvara. Trots detta är ju musik någonting vi utsätts för i princip varje dag, och denna uppsats är en liten orientering i ämnet.

Ur en vetenskaplig synvinkel är musik inte någonting speciellt – bara en mängd vågrörelser som bildar olika ljud i olika frekvenser. Vi hör ljuden genom att vår trummhinna vibrerar, och att dess vibration transporteras vidare via hörselben, snäckan, och hörselnerven fram till vår hjärna som tolkar den.

När ljuden är kombinerade på ett visst sätt händer dock någonting – vi uppfattar musik. Vi känner en harmoni; vi hör en melodi. Melodin kan påverka vårt humör och vår kropp, men vad är det som gör detta? Och hur? Hur mår vi bra av en ”bra låt”?

Man kan argumentera om att det helt enkelt handlar om vad man personligen tycker om, men vetenskapliga studier har bevisat att kroppen rent fysiskt reagerar på musik. Förändring av kroppstemperatur och puls är bara ett par av de reaktioner som upptäckts i samband med musik.

Syftet med denna uppsats är att informativt undersöka vad musik är, samt så långt det går utreda musikens fysiska och psykiska påverkan på oss. Jag klargör även vilken typ av musik som gör oss ledsna respektive glada.

Första delen av frågan – ”vad är egentligen musik?” – är främst för de som inte är invigda i ämnet, men som vill lära sig lite mer om det. Jag kommer att gå igenom grundstenarna för hur musiken är uppbyggd, med störst fokus på de vanligaste skalorna som är inblandade.

För att kunna besvara frågeställningen har jag i viss utsträckning utnyttjat mina egna musikaliska erfarenheter, både som gitarrist och som människa. Källor jag använt mig av är bland annat publicerade artiklar, uppslagsverk och diverse hemsidor som är relevanta för ämnet.

När det gällde att ta reda på hur musiken påverkar oss hittade jag en artikel som detaljerat beskriver hur man vetenskapligt har bevisat hur musik påverkar oss, http://cogweb.ucla.edu/Abstracts/Music_00.html. Jag har hittat bekräftelser på många saker som skrivs i just denna artikeln på andra ställen, t ex http://www.berksmusic.com/whymusic/whymusicaffects.html. Som jag ser det kan man betrakta en källa som pålitlig när man kan finna delar av innehållet på fler ställen än just bas-källan.

2. Musik – vad är det?

2.1. – Puls, rytm, ton och arkitektur…

Musik är egentligen inget annat än ljud som är anpassat för att låta bra för våra öron. Skalorna är anpassade för en harmoni som vi människor bär inom oss, och de är uppbyggda utifrån den kromatiska skalan med ”halva” tonsteg. Det finns ingen egentlig skala med fjärdedels tonsteg eftersom våra öron, generellt sett, inte tycker om det.

Skalorna har inte haft någon statisk form, utan har precis som människan utvecklats. Historikerna har kunnat genom skrifter spåra skalornas uppkomst långt bak i tiden. Mest konkreta bevis återfinns i antikens Grekland, där Pythagoras konstruerade den första skalan med en oktav (alltså en skala om åtta toner där första och sista tonen är densamma, men den sista har dubbelt så hög frekvens – den börjar alltså om på den åttonde, därav namnet).

Musikens fysiska beståndsdelar är ljudvågor med olika tonhöjd (frekvens), struktur och rytm. Generellt består en låt av antingen sång och/eller instrument (antingen rytmbaserade, som trummor, eller tonskapande, som en gitarr eller klarinett) och summan av beståndsdelarna kan endast uppfattas i nuet.

John Cage (kompositör från 1900-talet) hävdar även att det ”inte finns några oljud, utan bara ljud” . Om en person kan lyssna på något och tycka om detta, kan personen uppfatta detta som musik. Man har till exempel ofta hört uttrycket ”det låter som musik i mina öron”.

Musik är alltså ett individuellt fenomen – men man kan ändå inte bortse från att det också är ett kulturellt sådant. För hundra år sedan, i Europa, hade dåtidens människor den allmänna uppfattningen om att musik enbart kan bestå av behagliga toner, såsom i klassisk musik. I dagens kultur finner vi exempel som motsäger detta. Det finns åtskilliga exempel inom bland annat techno, grindcore och noisemusic där mycket ovanliga, och egentligen förfärliga ljud används. Ljuden kan vara skapade av antingen intrument eller datorer, men trots dessa excentriska ljud har de olika genrena många lyssnare. Musiken är alltså, såsom kulturen, dynamisk och förändras hela tiden.

Johann Wolfgang Goethe sade en gång att ”arkitektur är frusen musik” . Detta citat är en målande beskrivning av musik. Musik är rörlig arkitektur, och musikern, dess skapare, är arkitekten. Musiker har ju förmågan att kunna arrangera olika ljud så att de låter behagliga för oss. Detta är en bedrift som med rätta kan orsaka både avundjuka och beundran.

I Microsoft Encartas artikel om musik kan man läsa att musik endast kan definieras som ”ett konstnärligt arrangemang av ljud under en viss tidsperiod”. Detta är en beskrivning som speglar Goethes ovan nämnda citat.

Ett viktigt element inom musiken, som både kan förstärka och förstöra en låt, är lyriken(?)sångtexten. I stor utsträckning kan man säga att musiken i sig är ett försök att förstärka det budskap sångaren vill få fram, samtidigt som själva sången också är musik. Om då lyriken t ex har rasistiska budskap, kan detta leda till att den vackra musiken ”förstörs” – det berörda bandet får förmodligen (och förhoppningsvis) bara en minoritet som lyssnare. Naturligtvis kan det fungera på andra hållet också, att musiken förstör lyriken.

K�p bra musikb�cker p� Notlagret.se!

2.2. Skalor

Skalor är människans musikaliska byggstenar. All seriös musik är inrättad efter skalor. Man skulle kunna säga att skalor är som trappor, där varje trappsteg symboliserar en ton. Grundskalorna (kyrkotonarterna) innehåller alltid 8 heltoner, en oktav, där första och sista tonen är densamma. Den skala som utgör grunden för alla skalor inklusive kyrkotonarterna, är den kromatiska skalan.

2.2.1. Kromatiska skalan

Teoretiskt och objektivt sett är all musik uppbyggd utifrån den kromatiska skalan, i och med att skalan innehåller alla hel och halvtoner. Om man börjar på exempelvis grundtonen i en kromatisk skala och går uppåt mot en förutbestämd ton kommer man att få höra varje halvton inom intervallet. Detta kallas en kromatisk uppgång.

För att förklara den kromatiska skalan på ett mer förståeligt sätt kan vi titta på vanliga C-durskalan:

C D E F G A B (C)

C-durskalan är oftast den lättaste skalan att förstå eftersom den i sina tonsteg helt och hållet följer "musikalfabetet". C-durskalans sju toner kallas stamtoner.

Om vi då istället skulle vilja titta på den kromatiska C skalan skulle vi lagt till alla halvtoner som ligger mellan heltonerna. Resultatet blir då följande:

C C# D D# E F F# G G# A A# B (C)

Mellan varje stamton, t ex C och D, kommer det alltså en halvton. Som du ser verkar det dock som om det saknas en halvton mellan tonerna E och F, och tonerna B och C. Det kanske verkar lite konstigt men det är bara så att det inte finns några halvtoner mellan dem. Någon egentlig förklaring finns inte, det är bara så musiken har utvecklats fram till idag.

Vi ser även att halvtonerna har ett tecken bredvid sig. I det här fallet har jag satt dit ett ”iss”-förtecken (#) eftersom jag har valt att åskådliggöra skalan från heltonen C till heltonen B. Mellan heltonerna C och D kommer följaktligen halvtonen Ciss (C#). Om jag istället skulle vilja åskådliggöra skalan från B-C, alltså ”nedåtgående” skulle jag sätta essförtecken (b), som även kallas för b-förtecken. Då skulle det se ut så här istället:

(C) B Bb A Ab G Gb F E Eb D Db C

Man skulle kunna säga att de skalor som förekommer inom musiken är förenklade former av kromatiska skalan, eftersom man valt att slopa en del halvtoner när man spelar. Om du skulle höra ovanstående toner spelas i en följd (kromatisk upp respektive nedgång) skulle du förmodligen uppfatta det som synnerligen oharmoniskt. Det är just därför man använder kyrkotonarter och variationer av dessa när man skapar musik. Dock kan nämnas att det i vissa former av jazz inte är ovanligt med kromatiska upp och nedgångar.

2.2.2 Kyrkotonarterna

Kyrkotonarterna består av sju olika skalor som i tur och ordning heter:
joniska
doriska
frygiska
lydiska
mixolydiska
eoliska
lokriska

Kyrkotonarterna är resultatet av en musikalisk evolution som förmodligen kom till när människan började intressera sig för musik. De kallas för kyrkotonarter för att de under medeltiden flitigt användes inom kyrkornas körsång och musik. Idag används de i nästan all musik.

Mixolydiska skalan är vanlig inom rock, ett exempel ur mängden är låten L.A. Woman av The Doors, där sologitarristen spelar en del nergångar utifrån den skalan. Skalan förekommer även ofta i AC/DCs låtar, till exempel Thunderstruck.

Mixolydiska skalan är nära relaterad till den pentatoniska skalan, harmoniskt sett (eftersom båda två används i rock). Jag kommer att beskriva pentaskalan i nästa avsnitt.

Lydiska skalan brukar ofta kallas den indiska skalan, därför att den ofta förekommer i just indisk musik. Den är dock inte ovanlig i annan musik. Som exempel kan jag nämna att den återfinns i solon av bland annat rockbanden Incubus och Smashing Pumpkins. Särskilt känd användare av den lydiska skalan är den mångsidige musikern Steve Vai(?) . Han använder ofta skalan på ett sätt som skapar en viss mystisk stäming i hans musik, t ex i låten You’re my Secrets.

Lokriska och doriska skalan är två ganska ovanliga skalor man inte ser många exempel på i modern musik. De förekommer dock emellanåt i jazz, och i death metal. Det är ganska märkligt att två så pass skilda musikstilar kan använda sig av samma skalor. Den frygiska skalan är också relativt oanvänd inom musiken, men den förekommer.

Den eoliska och joniska skalan är den officiella moll respektive durskalan. De är således de mest använda skalorna i modern musik. Dock är deras karaktär så pass omfattande att de behöver ett eget avsnitt för att kunna behandlas utförligt.

K�p bra musikb�cker p� Notlagret.se!

2.2.3. Dur, moll och penta

Kyrkotonarterna brukar delas in i två olika skaltyper, som de flesta känner till: moll och dur.

Joniska skalan är den officiella durskalan. Den C-joniska skalan är alltså densamma som C-durskalan i avsnitt 2.2.1. Av alla de sju kyrkotonarterna klassificeras även ytterligare tre som durskalor, eftersom de till sin karaktär har den typiska glada durharmonin. Dessa tre är den frygiska, lydiska och mixolydiska skalan.

De resterande tre skalorna av kyrkotonarterna är mollskalor. Av dessa tre är det den eoliska skalan som är den officiella mollskalan.

Nu när man vet vilka av kyrkotonarterna som är moll respektive durskalor kan man fråga sig följande – Vad är moll och dur?

Om vi tittar på frågan utifrån det stora perspektivet kan vi enkelt besvara frågan enligt följande: Dur är benämningen på musik med gladare och mer upplyftande ton, medan moll är dess raka motsats. Båda skalorna återfinns i princip all musik, samt olika former av dem. I populärmusik används oftast de mer formella dur och mollskalorna – jonisk respektive eolisk – medan man i annan musik kanske använder sig av någon annan kyrkotonart. Trots att jag säger att kyrkotonarterna är grunden för alla skalor betyder det inte att de är de enda skalorna. Det finns en oändlig mängd övriga skalor som är modifikationer av kyrkotonarterna (som även har antingen moll/durorientering). Bara några exempel är den spanska skalan, zigenarskalan, bebopskalan, harmoniska skalan – listan kan bli mycket lång.

Den vanligaste modifieringen av kyrkotonarterna är pentaskalan. Den är uppbyggd på så sätt att man förenklat joniska respektive eoliska skalan genom att två toner tagits bort. Följaktligen finns det en pentaskala i moll och en i dur.

Pentaskalan har fått sitt namn av att den bara har fem(?) toner (två toner borttagna från en vanlig sjutonig skala), och den är mycket vanlig i västerländsk musik. När man lär sig spela ett rock eller jazzorienterat instrument, är det ofta den första skala man lär sig att improvisera i.

Inte sällan förekommer en modifierad pentaskala som kallas för bluesskalan. Den har fått sitt namn för att den från början enbart användes i blues, men sedan växte dess popularitet i pop och rock. Rock ’n roll var nog den första genren som tillämpade denna skala i populärmusiken – som ett känt exempel kan nämnas Elvis Presley.

Bluesskalan är en pentaskala med en tillagd ton, alltid mellan tredje och fjärde heltonen inom skalan . Om vi tar emoll-pentaskalan som exempel:

E G A B D (E)

Vi lägger till halvtonen mellan A och B (tredje och fjärde heltonen) och får då bluesskalan:

E G A A# B D (E)

Trots att pentaskalan har en stor betydelse för västerländsk musik kommer den ursprungligen från Kina. Man kan faktiskt, om man lyssnar riktigt noga, urskilja likheten i en typisk kinesisk sång med en enkel penta-slinga.

3. Hur påverkar musik oss?

Hur påverkar musik oss? Det skulle dröja långt in på senare hälften av 1800-talet innan vetenskapen för första gången på allvar skulle försöka besvara denna fråga. I och med att man inte hade samma teknologi då som nu blev resultaten vaga, och kunde inte till fullo bekräftas eller accepteras. Intresset för ämnet blev dock inte svagare, och fler experiment tillkom. Inte förrän cirka ett decennium sedan kunde man bekräfta och utöka experimenten med dagens teknologiska tillgångar såsom datortomografi(?) och positronemmissions tomografi . Av naturliga skäl koncentrerar sig därför följande text på experiment och resultat utifrån dessa senare rön.

3.1. Fysisk påverkan

En människa som lyssnar på musik hör den inte bara, utan hon tolkar den och påverkas av den. Med dagens vetenskap har vi kunnat bevisa att det sker vissa automatiska reaktioner i kroppen när vi utsätts för musik.

Människans förmåga att kunna tolka och skapa musik är utmärkande för hennes art, på samma sätt som hennes språkförmåga. Vår hjärna innehåller alla våra mänskliga funktioner och förmågor – förmågan att kunna räkna matematik, förmågan att kunna tala samt förmågan att kunna lyssna på och skapa musik. Det är den mest komplicerade hjärnan av alla i det djurrike vi känner till.

Genom experiment har man kunnat visa vad denna förmåga beror på. Hjärnan har nämligen speciella områden som bearbetar och sammanställer de olika musikaliska byggstenarna: rytm, harmoni, tonhöjd, klanger, med mera. Mycket mer än detta har vi inte kunnat ta reda på eftersom forskningen kring området är relativt ny. Länge har vi varit medvetna om musikens psykiska effekter, men hur den påverkar oss fysiskt har vi mycket kvar att lära om. De resultat som experimenten visar på är dock mycket påtagliga.

3.1.1 Hjärnan

I hjärnan finns det specifika områden som ”aktiveras” när vi hör musik. Hur man påverkas har dock, bevisligen, inte enbart att göra med det genetiska arvet. Personliga erfarenheter som utbildning, uppfostran i en viss miljö, osv. påverkar också upplevelsen. Vissa skalor kan väcka känslor hos vissa personer eftersom de kan ha en koppling till deras kultur. Som exempel kan en mexikanare som hör latinomusik blir lite mera danssugen än en svensk hårdrockare som hör detsamma.(?)

År 1999 testade Stefan Evers från Universitetet i Münster och Jörn Dannert från Universitetet i Dortmund, ett antal personer för att undersöka vilken del av hjärnan som bearbetar musikalisk harmoni. De valde att testa två grupper. Den ena gruppen bestod av musiker, personer som kunde spela minst två instrument och den andra bestod av icke-musiker, personer som varken spelade något intrument eller lyssnade särskilt mycket på musik.

I experimentet användes en skanner som visade strömningen av blod inuti och till och från hjärnan. Evers och Dannert hade medvetet valt ett musikstycke från medeltiden där sången var på latin, eftersom de ville undvika att försökspersonernas språkcentrum skulle aktiveras när de utsattes för musiken (ingen kunde latin). Låten var även full av diverse harmoniska skiften och lämpade sig därför för undersökningen.

Resultatet från experimentet visade att blodströmningen var störst i höger hjärnhalva hos ickemusikerna, och hos musikerna uppvisades det direkt motsatta. I och med att musikerna var kunniga inom ämnet analyserade de harmoniskiftena mer ingående än icke-musikerna. Slutsatsen blir att musikalisk harmoni till största del behandlas av vänster hjärnhalva. Experimentet styrker även det tidigare påståendet om vikten av en persons kulturella (i det här fallet även akademiska) bakgrund när det gäller att uppfatta och tolka musik.

Experimentet utökades även med en andra del, där båda testgrupperna blev utsatta för mycket rytmisk musik – modern rockmusik. Båda grupperna visade samma resultat: det var lika blodströmning i båda hjärnhalvorna. De båda testerna kunde därmed bekräfta att hjärnan behandlar musiken på olika platser i hjärnan. Även det faktum att behandlingen skedde assymetriskt slogs fast, eftersom harmonin mest behandlades i vänster hjärnhalva.

3.1.2 Vår inre syn

Andra experiment har utförts genom att utsätta personer för liknande experiment, fast med annorlunda utrustning. Detta har gett en mer detaljerad insikt i hur vi påverkas av musiken.

Ett experiment som utfördes utav Hervé Platel och Jean-Claude Baron vid Universitetet i Cannes, Frankrike, gav intressanta resultat. För att analysera hjärnan som utsattes för musik använde de sig utav en PET, positronemissionstomografi, en datortomograf som visar var det förekommer mest hjärnaktivitet (alltså det område på eller i hjärnan med flest elektriska impulser). Försökspersonerna, som var icke-musiker, fick höra vanlig klassisk musik, främst Johann Strauss´ An der schönen blauen Donau.

Det framkom inget som inte tidigare experiment redan visat, förutom en sak – nämligen att bakre delen av hjärnan aktiverades. I ett experiment som utfördes senare av Justine Sergent och hennes kollegor vid McGills Universitet i Montreal, Kanada, kunde man mer detaljerat undersöka vad fransmännen bevittnat (också det med en PET datortomograf).

De zoner som hade aktiverats i bakre delen av hjärnan var delar av syncentrum. De två delar som var aktiva kallas för Brodmanns 18:e och 19:e punkt. De används av vår hjärna för att skapa bilder utifrån fantasin. Forskarna upptäckte även att punkterna var väldigt aktiva hos pianister som spelar sin musik.

Den slutsats den ovan nämnde Jean-Claude Baron kom fram till av dessa och liknande experiment är att hjärnan använder sig av någon form av symboliska bilder för att kunna dechiffrera varje tonhöjd. Han gör jämförelsen med att en dirigent exempelvis gör armrörelser högre upp åt sin orkester när högre tonhöjder skall nås, och tvärtom vid lägre.

3.1.3 Andra reaktioner – från dur till moll

Dur och moll är musikens två olika ”huvudgenrer”. I allmänhet upplevs musik grundad på durskalor som glad och lätt, medan moll för med sig nedstämdhet och dysterhet. Man vet fortfarande inte varför det är på detta vis, men man har kunnat vetenskapligt bevisa att musik aktivt bidrar till vissa förändringar i kroppen.

Dr Carol Krumhansky vid Cornell University, USA, utsatte en rad olika personer för musik som var antingen dur- eller moll-orienterad. Som en extrastudie i experimentet valde hon även att testa hur kroppen reagerade på musikalisk dissonans – dvs ett virrvarr av olika toner i ett högt tempo. De reaktioner hon uppmätte under experimentet var förändring i blodtryck, puls, andning och hudens förmåga att leda elektricitet.

Resultaten visade vad man egentligen redan visste – fast det var nu vetenskapligt bevisat. När personerna utsattes för dur-orienterad musik reagerade kroppen positivt – bland annat blev andningen snabbare. Som väntat hade mollmusiken en motsatt effekt: en negativ och stressig reaktion med bland annat förhöjd puls. När personerna slutligen utsattes för dissonansmusiken uppvisades kroppsliga symtom på rädsla såsom svettningar och darrningar.

Dr. Krumhanskys experiment bekräftas av Anne Blood och Robert Zatorre vid McGill-universitetet. De utförde samma experiment fast med en PET-scanner. När musiken spelades såg man en ständig aktivering i hjärnans limbiska system(?). I detta påverkades olika delar beroende på vilken musik som spelades.

Detta tyder på att hjärnan har en medfödd funktion för just musiktolkning. Det som skulle kunna bekräfta denna slutsats vore om man kunde utföra liknande experiment med små barn, som inte tidigare utsatts för musik.

Vidare finns det många statistiska undersökningar som pekar på musikens känslomässiga påverkan. I en omfattande undersökning, ledd av den brittiska professorn Tia DeNora, där 52 kvinnor i åldrarna 18-78 år djupintervjuades om sina musikaliska vanor, visade det sig att musiken var en viktig del i deras liv. Anledningen var att musiken, precis som ovan nämnda experiment bevisat, påverkade deras känslor.

En av kvinnorna beskrev att hon blev så påverkad av moll-baserad musik att hon var tvungen att helt undvika den under perioder då hon kände sig nedstämd av andra orsaker (som när hennes man gick bort). När hon lyssnade på mollorienterad musik förstärktes hennes sorg ytterligare och hon hade flera gånger varit nära en djup depression.

3.2. Musikens medicinska verkan

Som sagt har musik en stark känslomässig inverkan på oss, samtidigt har den även en viss fysisk påverkan. Kan vi då använda oss av denna kunskap och tillämpa den i medicinska sammanhang? Till viss del har detta faktiskt visat sig vara gynnsamt.

I artikeln Music Is Good Medicine från 1998 skriver Marian

Westley om musikens medicinska effekter. Strokepatienter som fått lyssna på musik under rehabiliteringen har enligt flera undersökningar tillfrisknat mycket snabbare än de som inte fått göra det. Det allmänna humöret hos dem som lyssnade på Mozart i 20 minuter varje dag blev också bättre. Det ska dock nämnas det inte enbart är klassisk musik som kan ha terapeutiska effekter.

Musiken är också, enligt artikeln, användbar vid behandling av neurologiska sjukdomar som Alzheimer och CP. I artikeln nämns ett fall med ett CP-skadat barn som gick i musikterapi där han fick slå både på en trumma och på ett piano, i takt med terapeutens improviserade rytm. På det sättet lärde sig barnet att sakta men säkert förbättra sin muskelkoordination.

Sannolikheten för att gravida kvinnor ska behöva smärtlindring vid förlossning halveras när man har musik i bakgrunden. Alltså kan musik också ha en smärtstillande effekt, vilket även har visat sig vid rehabiliteringen av patienter som genomgått hjärtoperation. De fick själva välja mellan att antingen få morfin eller att i 20 minuter få lyssna på musik varje dag under sjukhusvistelsen. Många valde musiken före medicin och sjukhusvistelsen förkortades därmed med fyra dagar.

Varför musiken har de här medicinska effekterna är inte helt klarlagt. Resultaten av de ovan nämnda undersökningarna tyder dock på att vår kropp reagerar automatiskt när den utsätts för musik, med bl a ändrad puls och andning (se rubrik 3.1.3). Forskare menar att dessa automatiska reaktioner stimulerar nerverna i centrala nervsystemet. Denna stimulering kan innebära att nervbroar bildas över de skadade nerverna, och därmed reparera förlorade nervförbindelser hos exempelvis strokepatienter. Hos det ovan nämnda CP-skadade barnet får nervförbindelserna träning genom att hjärnan försöker få armrörelserna att få samma rytmmönster som hos musiken han hör. Hur det än fungerar är det onekligen fantastiskt att musik kan ha en sådan effekt på vår kropp.

Sammanfattning

Musik är ett fenomen som i allra högsta grad påverkar oss alla. En påverkan som kan vara både negativ och positiv, stark eller svag.

Mitt syfte med denna uppsats är att för en icke-invigd, så långt jag kan, förklara detta. Hur kan musik i moll så ofta göra oss nedslagna medan musik i dur lika ofta gör oss glada? Hur kan musikens komponenter – rytm, tempo, harmoni och melodi – hos alla människor skapa de effekter vi så väl känner till men vars orsaker vi vet så lite om?

Nu vet vi trots allt lite mer än vad vi visste bara för några decennier sedan. Många olika experiment gällande musikens fysiska och psykiska påverkan har utförts. Man har kunnat t ex bevisa att viss musik speciellt påverkar en viss del av hjärnan, och följaktligen att hjärnan har olika speciella delar för att analysera musikens olika element (såsom rytm, harmoni osv). Allmänt sett har man funnit att musiken tolkas, precis som språket, assymetriskt. Hur musiken behandlas i hjärnan är även beroende på den individuella bakgrunden, där faktorer som utbildning och kultur spelar in.

Andra experiment och studier har visat att musikens påverkan på kroppen är så stark att den har terapeutiska möjligheter. Bland annat hos strokepatiener har musikalisk terapi visat sig vara gynnsam, och även för patienter som genomgått en hjärtoperation.

I uppsatsen vill jag även förklara om vad musiken egentligen är, då med fokus på dess viktigaste byggstenar – skalorna. De så kallade kyrktonarterna är de skalor som är grunden för i princip alla skalor i modern musik, och jag förklarar så långt det går hur de fungerar samt var man kan finna dem i musiken.

Trots alla experiment med musik har man fortfarande inte funnit något svar på varför vi blir så pass påverkade. Teorier finns alltid men ingenting är bevisat – och det kommer kanske aldrig heller att bevisas. Hursomhelst kan vi alltid trösta oss med att vi i vår ovisshet alltid har möjligheten att vänta på svaret med vår favoritmusik som sällskap.


Förklaringar/kommentarer

Många sångtexter kommer ifrån lyrik, samt som man i princip skulle kunna säga att all seriös musik innehåller poesi. The Doors är ett bra exempel på detta: Jim Morrison var diktare och skrev dikter till musiken hans bandmedlemmar skapade (och tvärtom). (tillbaka)

Steve Vai är mest känd för sin instrumentala gitarrmusik. Hans hemsida är http://www.vai.com/
(tillbaka)

I musiken är grekisk benämning vanlig. T ex när man talar om en musikalisk upp eller nedgång om åtta toner kallar man det för en oktav. Detta från grekiskans octo: åtta. På liknande sätt har pentaskalan fått sin benämning eftersom den har fem toner. Penta betyder fem på grekiska.
(tillbaka)

Tomografi är ett finare ord för hjärnröntgen/hjärnscanning.
(tillbaka)

Latinomusik domineras främst av spanska skalor och särskilda ackordmönster medan hårdrock nästan uteslutande domineras av mollskalor.
(tillbaka)

Hjärnans limbiska system innhåller de zoner som kontrollerar våra känslor, därför kallas den ofta för känslohjärnan. läs mer här.
(tillbaka)


Källförteckning

Trycka källor

Marian Westley. 1998. Music Is Good Medicine. Newsweek Magazine, 21.10

DeNora, Tia. Poetics (sid 31-56). Elsevier Science B.V. 1999

Internet

http://cogweb.ucla.edu/Abstracts/Music_00.html
http://en.wikipedia.org/wiki/Musical_mode
http://www.berksmusic.com/whymusic/whymusicaffects.html
http://www.engr.mun.ca/~whitt/bass/mode_origins.html
http://numbera.com/musictheory/history/history.aspx
http://en.wikipedia.org/wiki/Chromatic_scale
http://en.wikipedia.org/wiki/Pentatonic_scale
http://en.wikipedia.org/wiki/Blues
http://en.wikipedia.org/wiki/Numerical_prefix

Uppslagsverk

Microsoft Encarta Encyclopedia Deluxe 2003 edition
- Ear
- Music
- Brain

Bildkällor - i presentationsföljd

Word Clipart
http://www.stenudd.com/myth/greek/images/pythagoras.jpg
http://www.guitarrepairsuk.com/cool.jpg
http://home.att.net/~morelyrics/the_doors_17.gif
http://www.seroquel.info/gUserFiles/Brain.jpg
http://upload.wikimedia.org/wikipedia/commons/thumb/1/1e/Wolfgang
-amadeus-mozart_1.jpg/200px-Wolfgang-amadeus-mozart_1.jpg

Projektarbete skrivet av
Marcus Nilsson
Varmdö Distans
Maj 2007
Betyg: MVG